Vi bodde på Malmköping camping i två nätter och jag tog det mest lugnt, fick sitta i en strandstol när alla andra badade försökte hjälpa till med barnen och matlagning så gott det gick.
Onsdagen 31 Juli v 30 så skulle vi åka ner till Vara igen och sova en natt och sedan fortsätta hem till Landvetter vi stannade till två gånger på vägen för att äta lunch, mellanmål och att barnen skulle få leka av sig lite.
Det andra stoppet var i Laxå vid 15 tiden, där vi badade året innan och givetvis ville barnen bada i år med fast det var mulet och blåsigt.
Efter badandet så fikade vi och tittade på fornlämningarna och jag dokumenterade allt med kameran.
När jag skulle tillbaka till fikaplatsen känner jag plötsligt att det rinner något varmt nerför benen, konstigt tyckte jag kissar jag ner mig? Varför slutar det inte fast jag kniper?
Då ser jag att det är blod som rinner och ropar till sambon att jag blöder!
Han frågar givetvis om han ska ringa ambulans, jag tvekar först men känner att blodet rinner ur mig och ropar tillbaka att ring ambulans!
Jag var helt lugn, hade inte ont, inga sammandragningar eller kände något mer än att jag blödde så jag la mig ner på gräset för att försöka stilla blodet.
Hade som tur var googlat om framförliggande moderkakor eftersom dom inte gav så mycket info på special förlossningen och visste vad som kunde hända.
Det enda som oroade mig var att bebisen inte rörde sig, jag tryckte och skakade på magen och till sist så kände jag små buffar inifrån magen sedan kunde jag slappna av igen.
Det dröjde inte länge innan det kom en från personalen på cafét som fanns där och en gäst som visade sig vara utbildad inom räddningstjänsten med filtar och stolsdynor jag fick lägga mig på.
Han från räddningstjänsten pratade med mig och stannade med mig tills ambulansen kom och jag berättade för han att jag hade en framförliggande moderkaka som kunde göra att man blödde lättare.
Ambulansen kom efter ca tio minuter och jag fick dropp.
Jag kördes till Örebro universitets sjukhus som låg ca 6.5 mil från Laxå, och skrevs in på förlossningen där jag fick göra CTG och så fick jag kortison för att påskynda bebisens lungutveckling.
Sambon fick följa efter i vår bil med alla fyra barnen och svärmor fick följa med mig i ambulansen.
Svärmor och barnen blev sedan hämtade vid 20 tiden av hennes man som sedan körde allihop tillbaka till Vara två timmar bort.
Sambon sa senare att allt var förberett för en förlossning i rummet bredvid med kuvös och personal från Neonatal.
Som tur avtog blödningen men jag fick inte äta förens lunch nästa dag och jag fick inte resa mig ur sängen förens på morgonen dagen efter och då var det bara till toan jag fick gå.
Dagen efter blev jag transporterad i ambulans tre timmar bort till Näl, Trollhättan eftersom det inte fanns plats på Neo i Göteborg.
Läkaren gjorde ultraljud och vaginalt ultraljud där hon kollade min tapp och den var fortfarande sluten och 4 cm lång så allt var bra med bebisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar