EKG tas på mig och senare på pappan för att försöka utreda vad som orsakar arytmi hos bebisen.
6 december 2005
Bebis Miranda flyttas till avdelning 323 kardiologi för observation eftersom hon fortfarande har arytmier. ( Oregelbundna hjärtslag och extraslag)
7 december 2005
Vi koppmatar bebis Miranda eftersom hon fortfarande är för svag för att ammas, jag pumpar ut för fullt fast jag tycker inte det kommer ut så värst mycket (en tvillingmamma på avdelningen fyller upp flera stora flaskor åt gången jämfört med min enda en tredjedelsfyllda) och hon har fått en napp av sjukhuset att snutta på när jag inte är där.
Jag får åka rullstol genom gångarna under sjukhuset eftersom hon ligger i en helt annan byggnad än jag.
Så fort jag ätit frukost rullas jag dit, sedan tillbaka för lunch och sedan stannar jag tills det är dags för servering av kvällsmat på BB.
Efter ett möte med barnkardiologen(som jag inte minns så mycket av känns som ett töcken)
får vi veta att barnet har takycardi som man ej vet orsaken till, det går inte att operera, att det bara finns två barn i Sverige som har det, det är mycket ovanligt i Sverige men vanligare i Finland så dom kommer att ta ett EKG på min mamma eftersom hon är född där och att vårt efterlängtade barn troligen kommer att bli tvungen att medicineras 3 gånger per dag för resten av livet.
Så många tankar som snurrar i huvudet jag börjar stört gråta dels på grund av informationen och antagligen på grund av tre dagars bluesen efter förlossningen.
Tankar som hur ska det gå på dagis och skola med medicineringen?
Hur kommer hennes uppväxt bli?
Men viktigast av allt är att hon ändå kommer att kunna leva ett någorlunda normalt liv utan större komplikationer av arytmin.
Samma dag kommer min pappa och hans sambo för att träffa sitt första barnbarn och mötet gick jättebra trots att bebisen var på hjärtavdelningen, hade kasslermössa på sig och en massa slangar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar